Hej,

Imorgon kommer de hem. Nu har A. varit borta över en vecka från mig. Jag undrar hur hon kommer att reagera när hon ser mig. Jag är lite orolig. Kommer hon att vara förbannad eller glad? Jag har vissa stunder saknat henne så mkt. Det har känts väldigt tomt utan henne.... o nu ska jag snart flytta. Det kommer nog att kännas konstigt att träffa AO också. Hon har varit både kärleksfull o iskall under denna period. Men jag tror inte på oss längre. Även om jag håller på att förändras o bli den människa hon hela tiden velat ha så tror jag inte att hon är  kär i mig längre. Hon kanske aldrig var kär i mig...Hon blev blixtförälskad och sedan besatt. Kärlek är något djupare som båda måste känna. AO fick aldrig blomma ut med mig. Jag kvävde henne till viss del. Hon blev aldrig den hon kunde vara, hon fick inte bli den människa som lyste starkare än alla andra. För jag såg inte henne. Vi kvävde varandra eftersom vi inte kunde eller vågade älska...

Det är tragiskt, men samtidigt glasklart. Jag tror att man i en relation ska växa ihop, men också växa upp, o bli den man kan vara, att bli vacker o stark. Vi kränkte o förminskade varandra. Därför är det väldigt svårt att se oss tillsammans i en framtid. Jag tror i o för sig att vår relation aldrig skulle bli sig lik eftersom det skulle vara två "nya" människor som försökte igen, men det är kanske bättre att släppa o gå vidare. Det låter sunt, men när vi ses så kommer lusten tillbaka o den är starkare än någonsin. Det är bara att hoppas att det går över med tiden....Jag kan känna lust till andra kvinnor nu o det kan till o med kännas spännande att lära känna någon på riktigt så en bit på vägen är jag iaf. Hur ska det gå imorgon??

Hej då