Hej,

Jag vet inte, men det känns lite som att det håller på att vända. Och då menar jag AO:s känslor. Jag vågar inte fråga om det är så, men jag tror hon tänker att det kanske inte är helt kört. Att hon kanske inte helt ska stänga dörren. Det är bara en känsla o den kan mkt väl vara fel.....problemet är att hopper återkommer o så kommer det att bli väldigt jobbigt sen när hon kommer hem. Men jag ska iaf flytta snart o det känns bra, sen kanske vi kan börja träffas någon gång i framtiden, men jag börjar oxå känna lite lust att lära känna en helt ny människa. Det känns inte så långt borta nu även om AO överskuggar allt i dagsläget. Det går framåt, men samtidigt bakåt. Jag vill inte förlora mina insikter. Jag vill fortsätta vara JAG, jag vill inte tappa allt. En stabil känsla har infunnit sig. Jag sover OK, jag har kul, men känner inte samma lyckorus och livsglädje som tidigare. Måste det ena utesluta det andra? 

Samtidigt går det att leva ett gott liv känns det som. Jag tror att krisen fortfarande pågår i högsta grad. Jag tror det kommer att ta ytterligare några månader innan jag vet var jag har mig själv. Och AO för den delen....Jag ser iaf ljust på framtiden, men är livrädd för att falla tillbaka i gamla mönster. Nä, nu får det vara nog för idag...godnatt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...