Jag funderade idag på vår dotter A. Om hur hon kommer att bli när hon blir stor. Såklart kommer hon att bli vacker. Det tycker nog alla föräldrar, men hur kommer hennes själ att vara? Hennes mor har en väldigt vacker själ och det har jag med. Skillnaden är att jag aldrig  vågat eller kunnat visa min själ för någon. Vilket såklart är tragisk, men det positiva är att det sker nu och inte någon gång i framtiden. Det är så skönt att vara sig själv o inte spla några spel. Att inte bygga sitt liv på vad som förväntas. Om man inte är trygg i sig själv måste man hela tiden anpassa sig och göra våld på sig själv. Det finns inget alternativ. När man väl vågar ta steget och sluta agera....då infinner sig ett otroligt lugn. Det finns ingen anledning att vara någon annan utan folk får acceptera den man är. Dettta har jag läst så många gånger, men aldrig förstått förrän nu...Nu börjar Livet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...