forts

Jag köpte lägenheten o sedan gick vi hem o åt tillsammans. Farfar, jag, AO o A. J mådde plötsligt jättebra. Jag pratade med pappa på vägen hem om vår AO och min relation, men även om pappas o min relation. Det är första gången jag gjort det o det kändes fantastiskt. Det har inte varit möjligt tidigare. Jag har tänkt tanken, men det har inte gått, men plötsligt är det inga problem. Jag har tidigare förmodligen försökt straffa honom, inte släppa in honom i mitt liv, bara prata nonsens. Nu går det och det är underbart. Jag har nog förlåtit honom i hjärtat. Jag håller på att förlåta världen och allt bara lossnar.

Efter middan åkte jag till träningen fast AO ville att jag skulle stanna. Men jag kan inte vara där för henne nu. Det måste hon förstå. Hon kan inte komma till mig o gråta så länge hon träffar någon annan. Det är faktiskt riktigt taskigt och det är samtidigt svårt att se allvaret i situationen. Vad som verkligen håller på att hända med oss. Hon kände sig så liten och ville kramas och tanken var att hon skulle sova i sin mors lägenhet, men det blev inte så. Det gick väl bra ändå, men det funkar inte att hålla på såhär. Jag hamnar i en hopplös situation. Jag kan inte gå någonstans, jag måste vara kvar här och hon söker tröst.

Men livet kändes underbart igår kväll. Ett riktigt glädjerus....som jag inte känt på några dagar nu. Sen berättade en träningskompis att hon hade fått mina insikter för 10 år sedan och när man väl fått de går det inte att återvända. Det låter riktigt bra för jag har varit rädd att detta ska vara övergående, en fas som jag tar mig igenom o så blir jag den människa jag  var tidigare, en människa jag inte varit stolt över. Hon sa att jag är mer en Coelho-människa än det andra....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...