Hej,

Drog en visdomstand i  månd o den ställer fortfarande till med stora problem. Ska till tandläkaren imorgon o hoppas på att det kan åtgärdas. Känner mig matt o sänkt, både av tanden och situationen. Är less på jobbet, men vet inte riktigt vad jag vill rent yrkesmässigt. Privat kommer jag att satsa på kärlek i alla dess former. Vänner, flickvänner, min dotter, men just nu vill jag bara att värken ska gå över, att jag ska få några rutiner, att lägenheten ska bli klar, att livet ska fungera.

Det kanske låter tråkigt, men jag söker stabilitet. Sen tycker jag att känslan av lugn är  mkt svagare nu o det är väldigt tragiskt. Man kanske måste byta ut vissa känslor mot andra. Jag känner dock inte längre någon prestige, att jag måste vara någon annan, att jag måste spela spel, men total öppenhet har sina brister. Det är svårt att hantera för vissa människor o relationen kan påverkas negativt av detta. Ytliga vänner eller bekanta kanske man ska spela spel med, men det känns förljuget att inte berätta vad som pågår när någon frågar hur det är hemma?

Känner mig ganska asocial, tråkig o lyckorusen har helt försvunnit. Det kanske är dags att landa nu och se saker o ting i ett nytt perspektiv. Jag är mig själv iaf o det är väl huvudsaken...ibland tråkig, ibland rolig, ibland duktig, ibland snygg, etc

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...