Mitt tålamod är nu slut. Jag har gett upp oss o vill inte ens försöka igen. Jag har varit hjälpsam, förstående o tålmodig, men nu orkar jag inte det längre. Jag kommer att sätta hårt mot hårt om hon fortsätter bitcha. Det tragiska är att vi inte ens försökte igen för A. o henns kommande syskons skull. När jag väl kunde ge henne mig själv o min fullständiga kärlek var det försent.  Det är sorgligt att vi inte ens gjorde ett litet försök, eller ett stort seriöst försök. Men nu är det över. Jag har min lägenhet o hon har sin o vi kommer nog båda att bli lyckliga. Så länge jag hoppades på oss var jag ett stöd för henne, men det är slut med det nu.

Hon får vända sig til någon annan med sina problem. Hon får faktiskt ta konsekvenserna av sitt val. Ett val som jag är glad för såhär i efterhand. Nu kan jag börja bygga mitt liv, men risken är uppenbar att det kommer att bli mer konflikter nu när jag inte accepterar hennes manipulerande längre, hennes elakheter. Så jag tror vi ska gå i terapi ett tag till tills hon förstår mig o mitt beteende. Vi får iaf försöka hjälpa varandra med våra liv för A. skull.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...