Är så trött på mammor, eller för den delen pappor som låter ungen suga på napp hela dagarna. Det är väl helt OK om de befinner sig hemma eller i den privata sfären, men på öpnna förskolan eller dagis är det annorlunda. A. som har napp när hon sover eller ska sova och kanske vid något mer tillfälle hemma blir helt galen när hon ser andra ungar med napp på öppna förskolan. Hon vill givetvis ta nappen med en sur förälder som följd. Och jag får springa efter A. för att försöka hindra henne från att ta napparna från andra ungar. Det gäller dock bara ett fåtal som tur är. Men varför ska ungarna ha napp när de leker? De är inte ens ledsna...Skärpning pappor och mammor. Idag blir det en ny tur till bibblan. Tanken var att jag skulle fixa biljetter till en föreläsning, men glömde det i villervallan (förmodligen tack vare den sura kafetanten). Så det blir en långpromenad idag igen. Sen bir det gympa på ÖF. Det gäller att aktivera A. annars blir hon crazy. Hon blir less på att umgås med pappa hela dagarna och det kan man förstå. Vid 10-11-tiden börjar hon slita i vagnen för att hon vill ut sen är det fullt ös. Det gäller bara att hitta på saker så att hon inte blir gnällig. Mutor ät ganska bra. Sen trodde jag innan jag fick barn att jag skulle vara stenhård och konsekvent. Så är inte fallet. Börjar A. gråta så sätts alla resurser in för att blidka. Och det funkar. A lär sig snabbt att manipulera oss vuxna. Det får bli tuffare med nästa eventuella barn. Syns

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...