ett väldigt tradigt ämne kommer jag att beröra nu, nämligen trötthet. Jag kommer ihåg studieitiden när man kunde sova ett par timmar per natt någon vecka för att sedan återhämta sig på några dagar. Så är inte fallet nu...jag har sedan länge haft mörka påsar under ögonen och det vägrar försvinna fast man sovit OK en natt. Det krävs tydligen mer än så. Men när kommer det då? När ska man få sova en vecka? Jag har hört att när barnet är 2 år sover det som en stock, men det vägrar jag tro på....Att i stort sett varje natt vakna två eller tre ggr tar på krafterna och vi har ändå haft det lätt. Man bli så impad av andra föräldrar som man träffar på ÖF som har två eller tre småbarn och verkar ha energi kvar. Det låter helt jävla omöjligt. Hur kan det bli någon sömn med tre småbarn. Eller är det så att det går att vänja sig med lite sömn? Man har ju hört talas om statsmän som nedprioriterar sömnen. Sover kanske 3-4 timmar/natt och klarar ändå att sköta sitt jobb. Bill Clinton var känd för det. Gick och la sig vid 2-tiden på natten, upp fem till en ny arbetsdag, Han hade förmågan att sova mikrosömn när han t ex åkte limmo till flyget. Det går i stort sett aldrig när man har barn. Då gäller det isf att anpassa sömnen till barnet, men det funkar sällan. När barnet sover det är då man har tid att duscha, diska, plocka undan, etc....ett svårt problem, men jag fattar inte hur man klarar av tvillingar och tom trillingar. Helt sjukt...tack för ikväll

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...