Det är nåt som händer nu. Igår var en till nuet-dag. Det började med att A. och jag lekte i parken. Vi gungade och klättrade. A. mor var med. Plötsligt dyker samma pappa som jag träffat dagen innan upp. Hans dotter och A. leker på deras nivå. Sedan går vi till ett fik på S:t knuts torg o äter lunch vid 14-tiden. Och den "nya bekantskapen" följer med. Efter en god måltid inser jag att det snart är dags för den tredje slutspelsmatchen i ishockey. Matchen sänds på TV9, som vi inte har, men den kanalen har den "nya" pappan. Det slutar med att jag och A. följer med honom hem för att se på hockey. Den nya pappan är dock helt ointresserad av ishockey, men det går bra ändå. Väl där så har matchen redan börjat. Hursomhelt går det åt helvete för Lule, men min sambo kommer förbi och vi stannar där för att äta middag, efter detta biter vi oss kvar, och stannar och ser melodifestivalen. Vi börjar dricka vin och lite whiskey och har riktigt trevligt. Helt spontant. En vanlig dag som slutar på ett väldigt intressant sätt. Lite som att vara ute och resa utan mål, förutom att försöka njuta av tiden. Det kan vara väldigt lärorikt, men svårt att uppleva när mna har familj och förpliktelser, men det går. Vi kom hem sent och natten blev jobbig, men det var det värt för att få leva i nuet en stund..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...