Att allt kan vara så vackert om man bara är närvarande o "lyssnar". Livet får nya dimensioner om man bara stannar upp o ser sig omkring. Se det lilla o det stora....idag har jag känt ett vist rus i kroppen som tyvärr snabbt drog bort. Men jag tror att saker o ting håller på att vända på riktigt. "Det finns inget bättre än när det vänder..." Att ta tag i sina känslor o våga känna, lyssna på hjärtat,  att hitta sitt öde o följa det. När man lutar sig tillbaka o insuper nuet händer det saker med en som  man inte kan förutsäga, men det är fruktansvärt svårt. Känn lugnet, var med....   

Hej,

Jag har aldrig känt såhär mkt. Det är nytt för mig. Jag älskar dig o vill fortfarande leva med dig. Jag kan inte tänka mig någon annan att uppleva en graviditet med, på riktigt. När jag är fullständigt närvarande, varje minut. Jag lämnar inte din sida...jag vill vara ditt stöd i livet. Jag vill ge dig mig...jag har börjat upptäcka att livet är stort och varmt, men också väldigt plågsamt.

Jag har börjat hitta mig själv o en trygghet i det. Mitt uppblåste ego i kombination med en låg självrespekt skapade ett stort hävdelsbehov. Det ledde i sin tur till olika roller och ett förbannat spel. Nu känns livet äkta, på riktigt. Jag tror vi kan bli lyckliga tillsammans, med dessa nya förutsättningar. Jag älskar dig på ett sätt som jag aldrig älskat förut, med djup o värme, utan fasad. På riktigt. Jag avgudar dig o den du är.....samtidigt som åtrån håller på att förgöra mig.

Vad som än händer så har du i alla fall lärt mig att älska...o för det älskar jag dig.

kram

/P 

Det är så man får tårar i ögonen....kram

Att äntligen börja tycka om sig själv. Jag kunde inte se hur vacker hon var för jag förblindades av det yttre, jag  kunde inte se hur vacker världen var för jag låst i min roll, jag kunde inte chansa för jag fast i en övertygelse, jag kunde inte....

Älska som aldrig förr....Jag älskar Dig, jag älskar A. och jag älskar mig själv. Låter fint o lätt att genomföra i teorin, men det var några tankar som strömmade genom min hjärna igår kväll på ett köpcentra. Får man chansen att älska på riktigt så ta chansen. Ta ut glädjen i förskott, men aldrig sorgen....lätt att formulera, men oerhört svårt att leva efter. Det är lätt att vara insiktsfull, men man bör också leva som man lär.

I dagarna kommer boken "I stormens öga ut" skriven av Roger Nilsson ut. Han har gjort en lång inre resa. Boken handlar bl a om hans sex- och kärleksmissbruk. jag kan känna igen mig i hans beskrivning, att allt kretsar kring kvinnor, är hon den rätta? är det hon jag ska leva med? Hon ser villig ut. I jakt på bekräftelse o att vara någon dras man in i missbruket. Jag insåg detta för några år sedan o har börjat bearbeta mig själv. Såhär berättar Roger

" Under en segling skulle en reklamfilm med väldigt många unga modeller spelas in på båten.
– Då kände jag att jag ville vara med allihop – allrahelst med alla attraktiva kvinnor i hela världen.
Resorna gav honom också möjligheter att träffa nya kvinnor, världen över.
– Det räckte inte med bara en kvinna i varje hamn. Jag hade ofta flera, säger han.
– Och samtidigt som jag ibland bara ville träffa någon för att ha tillfällig sex med letade jag lika ofta efter att hitta någon att ha en djup relation med.
– Plötsligt kunde jag ligga i sängen med en hotellstäderska för att en stund senare få panikångest över att se en snygg kvinna försvinna i trängseln på ett torg innan jag hann prata med henne. För att nästa dag hitta någon ny, och sen någon ny igen."
Jag har tänkt samma tankar och i  vissa fall levt ut de....Det känns dock nu som att jag kommit en bra bit på väg, men höll på att falla tillbaka i samma levnadsmöster..att bygga upp sin självrespekt är en viktig förutsättning.

Det är en kall o cynisk tid vi lever i. Vi kan kalla det rationalitetens tidevarv. Själv har jag levt ett sådant liv, utan själv och hjärta. Beslut fattas med intellektet. Det yliga och o materiella har blivit norm, men vi har bara blivit olyckligare. Fram för romantiken på alla plan, inte bara i kärlek. Det måste ske en förändring snart innan allt går under...Säg ifrån o börja lev!

Det måste finnas något större än indviden, vi måste tro på något större än oss själva. Inte bara "sköt dig själv o skit andra"-mentalitet. Det fanns sådana ideal en gång i tiden, det fanns en tro på något större o bättre. Låt oss ta tillbaka den tron....tron kan förflytta berg. Och kärlekens kraft är enorm...

Att våga vara en romantisk idiot, att våga vara sårbar, att våga vara närvarande. Jag befinner mig i ett totalt underläge gentemot AO, men det känns ganska OK att ha den "rollen". Jag hoppas någonstans, jag är svag o jag är i hennes våld. Jag är en människa, på riktigt... 

Hela tiden påminns jag om AO. Var idag i Mölle o Strandbaden...där vi var för några år sedan. Då brydde jag mig inte om henne. Hon var i stort sett betydelselös. Nu skulle jag ge en arm för att få vara med henne. Jag kan inte ångra något jag gjort, bara göra annorlunda i framtiden. Jag var så omedveten. Det är först nu jag börjar förstå vad verklig kärlek är. Att älska en människa, att ge o ta, att vara närvarande o stolt, att bekräfta o få bekräftelse, att se det sköna även om ytan är föränderlig. Tankarna bara snurrar....o det gör fortfarande ont. Alla minnen, nostalgi, ånger. Hur kunde jag inte se? Hur kunde jag vara så blind?

Skulle jag få en chans till (jag vet att det är uteslutet, jag vet att det aldrig kommer att ske, men kanske det finns ett hopp inom mig någonstans) skulle allt bli helt annorlunda. För varje gång jag varit dum skulle hon få en ros, för varje gång hon var sur skulle hon få en kyss, varje gång jag så henne skulle jag le, jag skulle avguda henne för den hon var o älska henne för den hon kan bli....

...Det finns så mkt känslor kvar o de är svåra att hantera. Jag måste snart gå vidare....jag vet bara inte hur. Har aldrig känt såhär, det måste i alla fall vara positivt!

kram