Jag trodde jag kommit längre, men insåg precis en sak. När jag började träffa L. så kände jag efter ett tag att hon blev viktigare o viktigare. Jag kom på mig själv att tänka på henne o då blev jag´varm i hjärtat. Spänningen steg o det höll på bli något fint mellan oss...Hon var bortrest en vecka o sedan skulle vi ses. Jag blev mer o mer förväntansfull, det pirrade lite i kroppen.

Dagen innan vi skulle ses gick jag på krogen o då hände det. Jag följde med en kvinna hem. Den destruktiva kraften är väldigt stark. På ett nästintill omedvetet plan ville jag förstöra det fina, av rädsla, av feghet, jag vet inte...det kanske egentligen handlade om min självkänsla. Jag var helt enkelt inte värd att älska. Jag måste förstöra det vackra...Det blir som en drog. Det här måste jag ta tag i, jag måste lära mig att leva på ett annat sätt. Nu har jag brutit kontakt med alla kvinnor. Det blir tråkigt o tomt, men samtidigt känns det skönt att vara själv o att inte engagera sig...i någon annan än sig själv. Det går inte att fly längre...