Hej,

Jag har aldrig känt såhär mkt. Det är nytt för mig. Jag älskar dig o vill fortfarande leva med dig. Jag kan inte tänka mig någon annan att uppleva en graviditet med, på riktigt. När jag är fullständigt närvarande, varje minut. Jag lämnar inte din sida...jag vill vara ditt stöd i livet. Jag vill ge dig mig...jag har börjat upptäcka att livet är stort och varmt, men också väldigt plågsamt.

Jag har börjat hitta mig själv o en trygghet i det. Mitt uppblåste ego i kombination med en låg självrespekt skapade ett stort hävdelsbehov. Det ledde i sin tur till olika roller och ett förbannat spel. Nu känns livet äkta, på riktigt. Jag tror vi kan bli lyckliga tillsammans, med dessa nya förutsättningar. Jag älskar dig på ett sätt som jag aldrig älskat förut, med djup o värme, utan fasad. På riktigt. Jag avgudar dig o den du är.....samtidigt som åtrån håller på att förgöra mig.

Vad som än händer så har du i alla fall lärt mig att älska...o för det älskar jag dig.

kram

/P 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...