Går det att leva utan detta ständiga jävla tvivel...Efter allt jag gått igenom den senaste tiden trodde jag att allt skulle bli annorlunda. Att livet skulle bli mkt lättare, att besluten skulle kännas naturliga utan ångest, att magkänslan skulle få styra mitt liv. Det visade sig att det inte var så enkelt....Jag känner numera ett lugn som gör mig starkare, jag känner en mkt större trygghet i mig själv o genom att vara sig själv går det att vara avslappnad för att man inte är rädd för att människor ska se igenom en. Men  vad får detta för konsekvenser för mitt fortsatta liv. jag är mer öppen o orädd, jag delar med mig av mina tankar o mitt liv, jag ger mer av mig själv, jag är mindre rädd för att misslyckas, men ändå.

Kommer jag att komma ut på andra sidan som en ny människa eller blir det bara en syntes. Om livet var natt tidigare blev det plötsligt dag, men nu har det börjat skymma. Förhoppningsvis kan man leva som en gryning, en bit av det gamla kvar, men mest det nya. Det är dock så svårt att bryta invanda tankemönster ovh beteenden, det är så lätt att falla tillbaka till det som är känt. det finns en trygghet i det gamla. Det gamla bestod mkt av tävling o att erövra kvinnor. jag vill inte leva ett sånt liv. Jag vill vara stolt över mig själv. Jag har nu träffat en kvinna som jag trívs med, men jag är inte förälskad. Jag känner åtrå, glädja, saknad och längtan, men det stannar där. Beror det på att jag träffat fel eller pga att jag fortfarande inte vågar chansa?

Tidigare levde jag ett liv i ständig tvivel gällande kärlek o kvinnor. Jag trodde att bara jag träffade rätt så skulle livet bli lätt och komplett. Det är klart att det inte funkar så, det har jag åtminstone förstått, men tvivlet finns ändå kvar. Hur ska detta gå?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...