Hej,

Det blir ett kort inlägg idag. Är på resande fot med A. Livet känns Ok, men kärleken är svår. Har börjat tänka i banor som jag gjort tidigare. Det tar tid att förändra tanke- och beteendemönster även om insikterna finns kvar...Jag trodde o hoppades att det skulle gå fortare. Från att ha tagit 10 steg framåt varje dag till att nu ta två steg bakåt och ett steg framåt...känns tradig o lite obehagligt.

Tankar kring kärlek o tvivel kring kärlek tar upp en stor del av min vakna tid. Kommer jag att förhålla mig annorlunda nu till kärlek efter krisen jag går igenom eller kommer allt att bli som förr? vågar jag leva och ge mig hän med en annan människa? Tiotusenkronorsfrågan är: Är jag för rädd att bli kär/svika/svikas eller har jag träffat fel person? framtiden är oviss....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...