Varför blev det som det blev? Rubriken ovan är något missvisande....men jag ville skriva om något annat helt plötsligt.

Det är ganska svårt att analysera sig själv såhär i efterhand, men vilka händelser har påverkat mig starkats o vilka konskekvenser har det fått? Det är en frågeställning som jag måste ställa mig o gärna hitta svar på. Att kvinnor kom att bli en ventil är helt klart, att erövra blev närmast en drog. Det var ett sätt att överleva, men det var också ett effektivt sätt att distansera sig. Att hålla människor på avstånd av rädsla för både att såras och att såra/svika blev paradoxalt nog nödvändigt i jakten på närhet. Men varför? Varför blev det så svårt att älska? Varför blev det så svårt med intimitet? 

Viktiga händelser/inslag i mitt liv:

- Machokultur (förnedring, maktkamp, förakt för svaghet/kvinnor)

- Feminitet

- Känslokontroll

- Skilsmässan

- "Den goda sonen"-rollen

- Ett högt spel

Ett ämne i taget:

Macho:

Fortsätter imorn...   

 

hatcho

17 juli 2007 23:34

Hej igen P! Jag kommenterade ditt inlägg den 15 juli under signatur anonym (det är jag väl än, liksom du, men du kan lära känna mig via min blogg, om du orkar).
Jag undrar lite, om inte ni fick problem i relationen, av att du är så upptagen av dig själv. (Vi är alla upptagna av oss själva, men du funderar mycket kring dina reaktioner, som jag tolkar det.) Jag tror människor är VÄLDIGT lika i sina basala behov. Din sambo hade lika stora behov av beröm och uppmuntran för sin prestation, som du hade. Vi är för snåla med att berömma varann, tror jag, för vi ser bara oss själva. Det gäller även mig - jag har varit superegoist genom livet, men jag försöker berömma folk i min omgivning. Många är otroligt duktiga och gör storverk i sin vardag. Kanske var din sambo det? Hälsningar från hatcho

http://utrymme.blogspot.com

 

Ensam

20 juli 2007 23:47

Hejsan!
Trots allt och hur det än är så måste jag ändå säga att denna blogg berör mej djupt. Sedan kan det ju såklart aldrig var ens fel att två träter som man säger. Man måste ju veta båda sidor innan, men i alla fall. En intressant blogg tycker jag. Ha det gott

http://bloggis.se/Ensam/51157

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...