Hej,Det B. har gjort mot sin bästa vän d v s sin fru under en längre tid nu är fruktansvärt. B. är i mina ögon karismatisk, trevlig o social, men han har en annan sida också. Att kunna dölja sina känslor så länge för sin bästa vän är inget normalt beteende. Jag har pratat med många vänner om detta o de håller med. Det krävs en viss människotyp för att göra det han gjort, en människotyp som jag inte vill ha med att göra. Man skulle kunna kalla det sociopatdrag, men jag vill inte sträcka mig så långt. Men en sak vet jag och det är att jag inte litar på denna människa och jag vill inte att han ska ha något inflytande över A.Om han behandlar sin bästa vän som han gjort, vad kan han då göra mot dig o framför allt mot A. Detta gör mig orolig. Jag är också väldigt besviken på dig i denna fråga eftersom du alltid satt ärlighet främst. Hur kan du ens tänka tanken att spendera tid med honom efter det han gjort o gör? När jag tänker på det känner jag förakt för dig o det vill jag inte känna. Jag vill känna respekt o stolthet över dig. Han är ett rövhål det går inte att komma ifrån, det finns inga ursäkter....Men missförstå mig inte nu. Jag tycker det är helt Ok att bli förälskad, framför allt om man lever i en dålig relation, men om det är barn inblandade så måste man vara ärlig. Hade han sagt åt sin fru att han var förälskad i en annan hade det varit ok, men inte nu. Men det är inte det som är problemet egentligen, problemet är att han lyckats dölja detta. Det gör mig väldigt bekymrad. Ingen som jag pratat med hade klarat av detta. Spelet han spelat skulle göra CIA imponerade. Det du gjorde var helt rätt. Och då var det lätt att förlåta, men hur ska hans fru någonsin kunna förlåta honom o hur ska du någonsin kunna lita på honom? Jag skriver inte detta av svartsjuka eller illvilja. Jag vill att du ska bli lycklig, både för din o A. skull, men jag vill inte att B. ska ha något som helst inflytande över A.Ytterligare en sak som gör mig besviken är att vi inte försökte igen. Att vi inte gjorde att seriöst försök för A. skull när jag håller på att förändras. I framtiden vid våra överlämningar kommer säker A. att reagera starkare. Hon kanske skriker Pappa eller Mamma o det kommer att göra så ont i själen. Då är risken uppenbar att jag kommer att skylla dig för detta. Det känns som att du är en helt annan människa nu o jag vill inte leva med dig, inte efter hur du agerat de senaste månaderna, men vi måste komma överens o kanske tom tycka om varandra för A. skull. Vi måste reda ut alla våra kontroverser, inte bara på ytan. Jag har haft tålamod och varit snäll, men jag är väldigt bekymrad över situationen. B. är inte någon människa att lita på o ha förtroende för. Sen nämner du mig, som vanligt i dessa sammanhang. Men du då? Jag har spelat spel. Jag har varit en idiot, men inte sen jag fick barn. Och det är en jävligt viktig skillnad. Jag var heller aldrig förälskad eller kär i någon jag träffat på sidan om. Det hade jag förmodligen inte kunnat dölja. Men jag håller med om att det krävs mkt av en lögnare, men det han gör är så mkt värre än det jag gjort. Och du bara accepterar. Jag behöver dock aldrig acceptera hans beteende! De tidigare breven jag skrivit har inte krävts på en kommentar, men nu är det nödvändigt.Hälsn//p    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...