Hur kan två personer komma till helt olika slutsatser. Eller är det så att tro och hopp hämmar bättre vetande. Man kan tycka vad man vill om att kommuner nu får möjlighet att sälja ut sina fastigheter. De boende ska få välja om de vill köpa loss fastigheten och bilda bostadsrätt. Vilka är det då som kommer att vara intresserade av detta? Det är såklart de med jobb, lite bättre inkomster, unga. Det borde de flesta kunna hålla med om. De gamla, "fattiga" och arbetslösa är följdaktligen inte intresserade. Intresserat är nog ett felaktigt använt begrepp. Intresset kan mkt väl finnas där men inte den ekonomiska förmågan. Vad får då detta för konsekvenser? De som har det bättre ställt, rent ekonomisk, kommer att kunna köpa sin lägenhet och de andra får antingen flytta eller ha grannen som hyresvärd. I de attraktiva områdena kommer de med pengar att bo och i ytterområdena kommer de med mindre pengar att bo. Man behöver inte vara Einstein för att förstå detta. Sen kan man tycka att det är bra eller dåligt, men alla bör vara överrens om konsekvenserna. Det innebär i praktiken att stadsmiljön segregeras. I de attraktiva områdena bor vita unga män (familjer) och i andra områden människor med annan härkomst. Där kommer också gamla och fattiga, utslagna svenskar hamna. Resultatet är inte konstigt utan fullt naturligt. Vad händer då sedan? Förmodligen kommer kriminalitet och droger att vara ett större problem i de mer fattiga områdena, barnen som växer upp kommer att få lite sämre förutsättningnar att förverkliga sina drömmar. Det beror på att de bästa lärarna hellre jobbar i en trygg och lugn miljö, föräldrarna har låga inkomster vilket gör att de måste jobba järnet, vilket gör att stödet hemifrån förmodligen minskar. Det kommer att vara invandrartätt. För de har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. osv osv. Detta är konsekvensanalys. Inte speceillet konstigt, eller hur? Jag menar att alla större politiska beslut bör åtföljas av en samhälls-ekonomisk konsekvensanalys (SEKA).Problemet är väl att olika personer vill se olika konsekvenser. Men är man påläst och har någon samhällsförståelse är det svårt att komma till någon annan slutsats än ovan...tack för mig

Tösen min går. Några steg har hon tagit tidigare, men nu är det nästan som att hon föredrar att gå istället för att krypa. A. är helt fantastisk. Är det någon som känner till boken "Ligga i Lund" från 1966 av Anders Tosse (Rune Trolleryd). Den är svår att få tag på. Jag är intresserad av att ögna i genom verket för att se om det bara är pornografi eller om det också finns beskrivningar av studentlivets vedermödor? Jag har planer på ett bokprojekt som ska försöka spegla studentlivet i uppsala under ett decennium. Med allt vad det innebär av kärlek, tentaångest, relationer, fester, osv.Jag ska spinna vidare på min kärleksbetraktelse om ett ögonblick..

Så här står det i ett uppslagsverk: Filosofi = "Den livsåskådning som söker klargöra tillvarons och livets ursprung, väsen, mening och mål." En ganska begränsade definition, eller hur? Att diskutera meningen med livet är intressant och kanske t o m nödvändigt. Man kan dock fråga sig om det är meningsfullt? Många påstår det iaf, me jag tror att vardagsfilosfin färgar vardagen. Jag tror också under resans gång att man förmodligen kan lära sig mkt om sig själv. Men åter till relationanalysen. Jag är en romantiker. Och för romantikerna finns föreställningen om att det är möjligt att hitta den rätta för att bli komplett. kommer snart

Det är ju till syvende och sist det handlar om. Jag kommer knappt ihåg den ångest man kände för sisådär 3-4 år sedan. Man sökte efter någon att älska, men samtidigt var man rädd för vad som skulle inträffa om man träffade den "rätta". I samband med detta sökande träffade man många där man kanske inledningsvis tyckte att det kändes rätt, men det var ofta väldigt fel. Och den ständiga frågan i dessa möten löd: Är detta den rätta, är detta den person som jag ska leva med? Tuffa frågor att svara på och vid en kritisk granskning blev svaret alltid nej. Detta kunde förändras tillfälligt när man kände sig ömklig och kanske bakis. Då skulle nästan vem som helst duga. När man dock nyktrat till kommit över ångesten kände man sig vilsen igen...Skulle detta aldrig ta slut. Det var såklart spännande oxå, men det handlade hela tiden om att träffa rätt. Men det kändes helt omöjligt..A. gråter.

A. växer så det står härliga till. Hon har börjat förstå det här med kläder nu. Skorna ska på fötterna, strumpor likaså. Mössan på huvet och jackan på kroppen. A. kan nästan ta av sig jackan själv. Idag har vi båda faktiskt sovit på em. Ett bra trick är att gå in i hennes rum och leka lite. I smyg har man stängt dörren. Efter lite lek lägger man sig på madrassen. A. leker då själv ett tag, men brukar sedan krypa upp i famnen efter en stund.Jag tycker dock att hon blir sämre och sämre på att leka själv. När hon inte sover, äter, sitter i min famn eller att jag bär henne blir hon ganska snabbt gnällig. Förr var detta inget problem. Man kunde sen en film när hon lekte själv. Som tur är finns öppna förskolan där man kan få lite avlastning. Nu gnäller hon igen fast det bara var 2 min sedan jag satt ner henne? Någon som känner igen sig? A. är nu 13 månader../P

idag tänkte jag reflektera över den fria viljan? Finns den? Jag är mkt tveksam. Om några av er följt diskussionen om arv och miljö. Vad är det som styr vårt beteende? Är det våra gener eller är det vår miljö? Jag tror som de flesta att det är en kombination av vår biologi och vår omgivning. Generna sätter de yttre ramarna. Vissa är skitduktiga på att åka skidor, andra är duktiga på matte, någon är väldigt kreativ etc. Detta har förmodligen med generna att göra. Att en person med de "rätta" generna att spela schack i kombination med en farsa som stöttar och visar intresse kan säker gå hur långt som helst. Men om samma person inte får någon uppmuntran kanske en person med dåliga "schackgener" som har fått mycket stimuli som barn kan slå schackgen-personen i just schack. Det är alltså en kombination av vår yttre miljö och vår DNA som styr vårt liv. Men om detta är fallet. Var kommer då den fria viljan in? Är det någon mer kraft som påverkar vårt beteende. Gud, andar, övernaturliga väsen av olika slag. I så fall inverkar de också, men de styr inte vi över. Fortsätter snart...

Jag hade planer på att skriva ner i stort sett alla tankar under en dag. Men det är fasligt svårt att komma ihåg alla detaljer och föga smickrande. Det krävs att man har papper och penna närvarande hela tiden. Och det är väldigt lätt att censurera sig själv....Jag ska bara skriva ner några tankar jag hade på gymmet i morse. Eftersom jag var lite krasslig tog jag det lugnt. Jag var ensam i gymmet, men i omkädningsrummet fanns det några ungdomar. De förde ett jävla väsen och jag funderade på vad det var för fel på dessa ungdomar. Har de inte lärt sig hålla käft. Sen hörde man skratt och även då reagerade jag med frustration. vad är det som är så kul? Givetvis sa jag ingenting. Ibland hörde man någon läspande röst på anskrämlig skånska. Jag hoppas vid Gud att mitt barn inte lär sig skånska. Kan man undvika det om man växer upp i Skåne? Hon har två norrländska föräldrar och vi umgås mest med utomsocknes. Så det kanske går....Viljan