Så här står det i ett uppslagsverk: Filosofi = "Den livsåskådning som söker klargöra tillvarons och livets ursprung, väsen, mening och mål." En ganska begränsade definition, eller hur? Att diskutera meningen med livet är intressant och kanske t o m nödvändigt. Man kan dock fråga sig om det är meningsfullt? Många påstår det iaf, me jag tror att vardagsfilosfin färgar vardagen. Jag tror också under resans gång att man förmodligen kan lära sig mkt om sig själv. Men åter till relationanalysen. Jag är en romantiker. Och för romantikerna finns föreställningen om att det är möjligt att hitta den rätta för att bli komplett. kommer snart

Det är ju till syvende och sist det handlar om. Jag kommer knappt ihåg den ångest man kände för sisådär 3-4 år sedan. Man sökte efter någon att älska, men samtidigt var man rädd för vad som skulle inträffa om man träffade den "rätta". I samband med detta sökande träffade man många där man kanske inledningsvis tyckte att det kändes rätt, men det var ofta väldigt fel. Och den ständiga frågan i dessa möten löd: Är detta den rätta, är detta den person som jag ska leva med? Tuffa frågor att svara på och vid en kritisk granskning blev svaret alltid nej. Detta kunde förändras tillfälligt när man kände sig ömklig och kanske bakis. Då skulle nästan vem som helst duga. När man dock nyktrat till kommit över ångesten kände man sig vilsen igen...Skulle detta aldrig ta slut. Det var såklart spännande oxå, men det handlade hela tiden om att träffa rätt. Men det kändes helt omöjligt..A. gråter.