Jag hade planer på att skriva ner i stort sett alla tankar under en dag. Men det är fasligt svårt att komma ihåg alla detaljer och föga smickrande. Det krävs att man har papper och penna närvarande hela tiden. Och det är väldigt lätt att censurera sig själv....Jag ska bara skriva ner några tankar jag hade på gymmet i morse. Eftersom jag var lite krasslig tog jag det lugnt. Jag var ensam i gymmet, men i omkädningsrummet fanns det några ungdomar. De förde ett jävla väsen och jag funderade på vad det var för fel på dessa ungdomar. Har de inte lärt sig hålla käft. Sen hörde man skratt och även då reagerade jag med frustration. vad är det som är så kul? Givetvis sa jag ingenting. Ibland hörde man någon läspande röst på anskrämlig skånska. Jag hoppas vid Gud att mitt barn inte lär sig skånska. Kan man undvika det om man växer upp i Skåne? Hon har två norrländska föräldrar och vi umgås mest med utomsocknes. Så det kanske går....Viljan