Direktlänk till inlägg 1 november 2007
Eftersom AO har varit sjuk har A. o jag spenderat mkt tid med varandra, men det har också inneburit att AO o jag varit mkt med varandra. Det har funkat väldigt bra, men det är lite konstigt. Vi är inte ihop, men det finns såklart en laddning mellan oss. Det kändes tidigare som att jag var klar med henne. Jag ville för allt i världen inte hamna i det gamla, i en relation eller ett liv jag inte vill leva.
Men nu är allt nytt. Jag har så mkt att ge att det finns i överflöd...jag har förändrats på djupet. Inte så att jag är en ny människa, jag är en syntes mellan det nya och gamla. Jag är inte rädd för att falla tillbaka för det finns inget att falla tillbaka till. Nu är jag mig själv, med fel och brister, men ocskå styrkor....o det kanske märks.
Men hon måste förändras för att jag ska kunna tänka mig att leva ett liv med henne....just nu vill ingen, men det är något konstigt på gång. Eller jag kanske har totalt fel. Jag känner fortfarande lust till henne, men vet inte om det är besvarat. Lust kan man dock känna till många, det behöver man inte vara kär för...
kram
hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt. ...
- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...
När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....
men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans... våga lev ...
Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 | 7 |
8 | 9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | 17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 | |||||
|