Nu krävs lite uppdatering. Situationen har inte förändrats så mkt. Jag vet inte vad jag har för känslor för AO, men våra frekventa möten börjar tära på min själ.

Jag har känt en frustration över att hon inte ser sig själv utifrån, men det är hennes liv o hennes beslut. Så länge det inte påverkar A, så får hon leva sitt liv....

Annars går det mkt upp o ner. Ibland känns det riktigt bra, ibland inte alls. Men det är väl så det ska vara. Livet. Jag längtar dock till någon form av stabilitet med bra sömn, träning och rutiner. Men livet pågår just nu....så det är bara att haka på.

Våga vara sann o ärlig, våga vara närvarande. Alla insikter finns kvar o det går att leva efter de o det känns stort. Livet känns stort, intressant o spännande, jag är inte längre vilsen. Jag  frågar mig själv vad jag vill o försöker inte leva upp till vad jag tror förväntas av mig. Det leder till ett oerhört prestigelöst lugn...

Var inte rädd....

kram