Bitterheten är alltid desktruktiv, men jag kan inte rå för det...känslorna sköljer över mig. Jag är förbannad, arg, besviken, sårad, allt på en gång. Det tar längre tid än jag trodde detta. Jag får försöka se allt det positiva jag fått i och med allt detta.

Men hon har varit grym mot mig, hon har behandlat mig som skit ibland, fullständigt respektlöst. Hur fan ska man bara kunna svälja det? Att de fortsätter träffas under dessa omständigheter är fullständigt idiotiskt o det påverkar alla negativt. Han bor kvar....det är bara att föreställa sig hans fru när han går ut. Vilken ångest hon ska känna. Vem tar ansvar för henne? Hon är ju fullständigt utlämnad.

Vem tar ansvar för mig o A. inte är det AO iaf. Hennes beteende krossar vår vänskapsrelation, hon sviker om o om igen. Inget är viktigt förutom honom. Hon lever aldrig i nuet bara för dessa möten. När ska hon börja tänka? Hon kunde skylla på någon förälskelse tidigare, men när ska ´hon börja använda huvet?

Hur ska jag kunna vara utan A....fy fan....