Att två varma människor inte kunde värma varandra var kanske lite konstigt. Att vi inte kunde hitta glädje och värme i varandra. Vems fel var det? Såklart var det bådas, men jag har tagi på mig alldeles för stor skuld. Jag såg inte henne, och hennes drömmar, men hon såg inte mig heller. Vi levde i en romantisk illusion, vi levde efter konventioner.

Jag har börjat bygga upp murar igen, den öppenhet och värme jag känt inför världen är nästan borta. Sakta men säkert byggs nygamla fasader upp, de tom smyger sig på en. Det är omöjligt att stoppa. Det är omöjligt att över en natt byta liv, det kommer att ta tid.

Jag har kvar mina insikter, jag lever på riktigt, men det går inte att vara fullständigt naken hela tiden, i alla situationer. Inte för att världen är hotfull utan för att det bara inte går. Att ha en fasad gentemot omvärlden är kanske tom nödvändigt, men aldrig i en relation...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...