Äntligen börjar jag få riktig distans till det som hänt. Det känns som om jag börjat återfå kontrollen. Inte över AO, men över mig själv på ont o gott. För mycket kontroll leder till feghet, för lite kontroll till sårbarhet. Det gäller att hittá ett mellanting.

jag kan se på AO med lite andra ögon. Jag kan säga till henne med skämtsam ton att lägga ner. Deras relation är inte viktigt för mig...det är ganska ointressant. Det är bara at t hoppas att denna utveckling fortsätter...jag vill känna, jag vill leva på riktigt, men det krävs också murar. Murar är inget fel bara man inte skyddar sig mot de som står nära. Aldrig mer...

Nu börjar lyckan....