Jag har rest mkt ensam, har inte haft något större behov att uppleva saker tillammans med någon. Igår när jag satt o tittade på havet o det var så vackert kände jag för första gången att jag vill uppleva och leva livet tillsammans med någon. Relationer har mer känts som ett nödvändigt ont för att passa in i samhället, för att kunna skaffa barn samtidigt som drömmen om den stora kärleken alltid funnits där inne någonstans. Min syn på kärlek o relationer är djupt komplicerad med andra ord.

Nu börjar jag bli redo att älska på riktigt o det känns riktigt bra. Att fylla ett behov....