A. har varit väldigt klängig på sista tiden. Hon är lite förkyld, men det borde inte ha så stor betydelse. Är man hemma så måste man nästan bära henne hela tiden. Det är svårt att laga mat, diska, städa, plocka med en A. på armen. Men idag är det mkt bättre. Kanske bara en tillfällighet, men jag kan sitta här och skriva utan att bli störd. Får dock lite dåligt samvete för att jag inte engagerar mig i henne på heltid. Hon kan behöva lära sig att man ibland måste leka själv, att det är ok att ha tråkigt. Brukar gå på öppna förskolan på em för att där kan A. själv leka med andra barn samtidigt som föräldrarna kan snacka lite vuxenspråk och dricka kaffe. Det rekommenderar jag starkt. Nu ska snart A. sova en 30-40 min och sen blir det mellan, lunch och iväg. Det blir ett fasligt matlagande och diskande för att inte tala om allt handlande. Och så tänker man på de som har tre småbarn....vilket kaos. Hur överlever man? Man blir impad av sina föräldrar som lyckats uppfostra tre barn plus två fosterbarn. A. går nu hellre än kryper. Det är dock inte så stadig gång, men funkar. A. spelar mkt teater. Hon vet hur hon ska göra för att få sin vilja igenom fast hon bara är 15 mån. Och lättare lär det inte bli. A. är väldigt envis och oblyg. Samtidigt världens sötaste...//Pb

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...