Ibland kan det fortfarande göra ont att tänka tillbaka....hur jag såg på henne, hur jag behandlade henne, hur jag ignorerade henne. Hon älskade mig till döds...jag var hennes allt för ett tag. Nu är det över. Jag önskar ibland att jag fick göra saker o ting annorlunda, att jag kunde vrida tillbaka tiden, men samtidig är jag plågsamt medveten om att ånger inte löser något. Jag kunde inte agerat annorlunda då. Jag gjorde mitt bästa...med mina förutsättningar...

Nu skulle jag kunna offra min högra hand för hennes kärlek...men den är borta för evigt. Det känner jag o det kanske är det bästa, men ibland vet jag inte. Ibland kan jag se oss tillsammans hur lyckliga som helst. Med dessa nya förutsättningar...

Det kommer aldrig att ske....