att livet kan vara så kasst visste jag inte. Att livet kan vara så underbart fattade jag inte. Att livet kan vara så farligt hade jag ingen koll på. Att livet kan vara så stor hade jag ingen aning om. Att livet kan vara så underbart hade jag missat. Att livet kan vara så jävla tungrott hade jag missuppfattat.

Att ens tankar med sin tröttsamma och envetna klang nästan kan kväva en, tog mig på bar gärning. Att livet pågår nu, att livet faller, att livet stiger, att livet flyger, att livet  vara, och allt detta sker på en o samma gång är ju helt sjukt egentligen, men det är väl det som gör det så fantastiskt. Mitt i all bedrövelse finns det en upphöjd medvetenhet att det vänder, det kan ske imorgon, det kan ske idag, det kan ske nu, men att det sker är obestridligt. Den vetskapen gör livet så fylligt. Den vetskapen gör livet till vad det är. Den vetskapen gör livet värt att leva. Den vetskapen gör livet påtagligt. Den vetskapen gör livet är större än allt annat.....Jag älskar livet oavsett vad....

kra m 

att livet kan vara så kasst visste jag inte. Att livet kan vara så underbart fattade jag inte. Att livet kan vara så farligt hade jag ingen koll på. Att livet kan vara så stor hade jag ingen aning om. Att livet kan vara så underbart hade jag missat. Att livet kan vara så jävla tungrott hade jag missuppfattat.

Att ens tankar med sin tröttsamma och envetna klang nästan kan kväva en, tog mig på bar gärning. Att livet pågår nu, att livet faller, att livet stiger, att livet flyger, att livet  vara, och allt detta sker på en o samma gång är ju helt sjukt egentligen, men det är väl det som gör det så fantastiskt. Mitt i all bedrövelse finns det en upphöjd medvetenhet att det vänder, det kan ske imorgon, det kan ske idag, det kan ske nu, men att det sker är obestridligt. Den vetskapen gör livet så fylligt. Den vetskapen gör livet till vad det är. Den vetskapen gör livet värt att leva. Den vetskapen gör livet påtagligt. Den vetskapen gör livet är större än allt annat.....Jag älskar livet oavsett vad....

kra m 

samma visa om igen...tredje gången som jag återigen fastnat i hennes garn. Jag kan inte skydda mig, har inget försvar, jag faller direkt av hennes närvaro, hennes lukt. Jag försöker stå pall, jag försöker vara stolt, men jag är less på att vara stolt.

Jag har varit så stolt, så rakryggad att jag missat hela poängen. Nu är det jag och mina känslor. Nu är det mina känslor som styr min verklighet. Inte en dag försent och inte en dag för tidigt. Jag faller fritt, men börjar se...börjar bli rädd igen. Det går inte att leva utan rädslor, det går inte att leva utan känslor, det går inte att leva utan närhet. Det går att dö svältdöden, fast du är välbeställd, det går att uppleva utan att leva, det går att knulla utan att vara där, men det går inte att älska utan närvaro.

Jag lyckades igår, jag lyckades dölja min osäkerhet, jag lyckades framstå som någon annan, någon cool, någon harmonisk, någon lugn, men hade jag verkligen lyckats, hade inte i själva verket bedragit mig själv...igen.

Kram