Även om känslorna är borta så finns det en sorg kvar, en sorg för att det inte fungerade, en sorg för att det blev som det blev, en sorg för det som inte blev. Sorgen blev ganska påtaglig idag när jag var där på besök o det var mkt folk. Många som börjar planera nästa barn. Där finns det också en sorg, A. får inget helsyskon, vi har gått vidare... 

 Efter allt vi gått igenom är det nu bara slut. Efter allt jag gått igenom skulle vi kunna skapa en lycklig relation, det är en fråga som aldrig kommer att besvaras, också där en sorg.

Livet går vidare...

 

BeaTris

22 september 2007 08:07

Så kan det nog kännas länge. Jag kan också känna sorg ibland över att jag & exet inte är en familj längre....trots att jag lämnade honom. Men jag vet ändå att det är rätt beslut & att det kommer bli bättre.

Det viktiga nu är att ni försöker skapa en fungerande relation för dotterns skull. Med tiden hittar du säkert någon ny att ge all din kärlek :)

Kram E

http://beatris.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...