Igår skrev jag hur svårt det är att förklara känslan att vara med sitt barn på heltid, men jag läste någonstans att det kan beskrivas som en förälskelse. Det är svårt att vara borta mer än några timmar...från sin älskade. När mamman var hemma såg jag det absolut inte så. Jag jobbade. Kom ofta hem när A. sov och tyckte det var helt OK. Jag fattar det inte nu....
Att vara hemma och skapa en nära relation till sitt barn är inte bara kul det är också jäkligt viktigt. Jag vet att det låter som en klyscha, men inget kan vara sannare. När man är hemma blir det naturligt att ta ett större ansvar för hushållet (plocka, städa, diska, handla, etc). Det skapar en förståelse i relationen och bidrar till jämställdheten. Nu blev det väldigt pretentiöst....men låt gå för denna gång.

Gudrun S. brukar uttrycka sig såhär när hon beskriver en kvinnans kärlek till mannen: "vård av frisk man i hemmet". Så vill inte jag ha det.... Även om det vore skönt ibland med mer traditionella könsroller. Att ha en kvinna som sköter mat och barn och själv kan man träna och hänga med polare. Ingen kan dock beskriva detta som rättvist....

tack o hej!

 

Loppan

1 november 2007 14:37

Hej !! Hittade hit via Beatris.

Jag har också en A.. jag beskriver det som mitt livs äventyr och jag är ordagrant kär i min dotter.. Älskar henne mer än vad som går att beskriva i ord.. Jag förstår vad du försöker förmedla.. =)

Jag har också bott i MKB förresten.. Sen om det är i samma del av landet vet jag inte för det kanske finns på fler ställen.. men det ligger inte i Norrbotten i alla fall.. *s*

// Loppan

http://loppans.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hem från jobbet. Känner mig nästan utvilad. A har sovit hela natten. Det måste vara första gången på ett år. Hon är så duktig...och frisk. För en gång skull. Livets berg-o dalbana har förlorat lite av sina dalar medan topparna finns kvar..härligt.  ...

- Jag får panik....hon bara gråter o gråter." Jag hör hennes gråt  i bakgrunden. Det gör ont i hjärtat. "Kan du inte komma hit med näsdropparna?" Jag tittar på klockan. 22.45. Jag tänker.... "Har hon gråtit länge?" Frågar jag. "Jag står inte ut....k...

När jag läste om romanen "saker som min sambo och jag tyckte olika om" fick jag ny inspiration. Boken bygger på en blogg från 2005 som handlade om hur svårt det kan vara att leva ihop. Bloggen hade många besökare....och mynnade slutligen ut i en bok....

men det går att älska. Det finns spärrar överallt, men det är "bara" att ge järnet. Inget att förlora....jo, det är klart det är. Man kan bli sårad. Ack, hemska tanke, men fördelarna är större än allt annat tillsammans...   våga lev     ...

Är det min Hollywood-fantasi som jag spelar upp i mitt inre? Jag har aldrig känt såhär förut...jag är i underläge o det känns fasansfullt, men samtidigt häftigt. Hon hör inte av sig. Vad ska jag tro? Ska jag våga tro på oss? Det känns inte som någon ...